fredag 12 mars 2010

Lokal lönebildning - en tankeväckare mitt i avtalsrörelsen

Avtalsrörelsen med förhandlingar om löner och villkor för över miljonen arbetstagare på hela arbetsmarknaden är i full gång. Industrins parter kommer att ange det procentuella utrymme som övriga parter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, på ett eller annat sätt behöver ta hänsyn till. Tonläget i media har såväl innan som under förhandlingarna varit historiskt högt. Allt strålkastarsken riktas mot de centrala parternas ageranden och diskussioner om normgivande siffror kontra sifferlösa avtal är ofta förekommande.

Det kan ibland vara behövligt att få perspektivet ändrat - i synnerhet om man är avtalsförhandlare. Det gör en tankeväckande artikel i Dagens Samhälle med rubriken "Starka hinder för lokal lön", http://tinyurl.com/y9ey6yj. Forskaren Jan Wallenberg som under flera år forskat om lokal lönesättning har haft ett uppdrag från Sveriges kommuner och landsting, som resulterat i en rapport, Individuell lön i praktiken (finns att ladda ner från SKLs hemsida under publikationer/lön). Rapporten tar utgångspunkt i hur den lokala lönebildningen fungerar på den nivå där lönen enligt avtalet faktiskt skall sättas, nämligen på arbetsplatsnivå mellan medarbetare och närmsta chef.

I artikeln säger Wallenberg att det är ointressant om de centrala avtalen innehåller en procentuell siffra eller ej. Om den inte gör det fastställer likafullt arbetsgivaren vilket utrymme som skall fördelas, ibland lika mycket oavsett hur verksamheten fungerar. Dessutom medföljer ett antal direktiv om hur lönen skall fördelas, som i långa stycken ligger långt ifrån att påslaget skall relateras till medarbetarens prestation och måluppfyllelse. Detta gör att den lönesättande chefen har en ytterst begränsad möjlighet att lönesätta enligt arbetsplatsens kriterier och belöna dem som chefen bedömer bidragit tydligast till verksamhetens utveckling.

Detta var inte okänd materia för oss centrala förhandlare. Men att läsa rapporten får ändå i mitt huvud igång ett ifrågasättande av de etablerade "sanningarna". Vi behöver tydligare vrida om utgångspunkten i avtalen om vi skall omfatta lokal lönebildning. Avtalen behöver utgå från den lönesättande chefens möjlighet att genomföra den lokala lönebildningen. Vi kan inte genom enbart anvisningar utifrån modellen top-down bakbinda de lönesättande cheferna. De behöver ha ett manöverutrymme, genom inflytande i alla delar hur den lokala lönebildningen skall se ut. Utan reellt inflytande - ingen lokal lönebildning värd namnet.

Som Jan Wallenberg säger: "Vitsen med individuell lönesättning är inte att fördela en viss summa pengar. Det handlar om att göra personalen delaktig om det skall bli några positiva effekter för verksamheten. "

Vi avtalat och propagerat för lokal lönebildning länge nu. Men har vi möjligen glömt att fråga oss varför?

2 kommentarer:

  1. Som lönesättande chef kan jag inte göra annat än att hålla med ditt resonemang och hoppas att det blir verkstad av det du säger.

    Vi lägger ner mycket tid som ibland inte känns meningsfull.

    SvaraRadera
  2. Jag håller helt och hållet med. Lönesättande chefer, oftast 1:a linjens chef, har inga egentliga möjligheter att styra vare sig löneprocess eller individualiseringen av den samma. Detta har vi sett på ett mycket tydligt sätt i Västra Götalandsregionen, och arbetsgivaren " håller med." Om systemet ska fungera som i teorin ( centrala avtalet ) krävs att processägare för löneöversyn tydliggörs, var ligger ansvaret ? Lönesättande chefer måste in i budgetprocessen mera påtalgligt. Instrumenten som ska vägleda chefer och medarbetare är ofta dåliga eller så allmmänt hållna, att de utgör liten hjälp.

    SvaraRadera