Förutsättningar för välfärd

Vi funderar sedan en tid över förutsättningarna för välfärd. För oss är den solidariskt finansierade generella välfärden en viktigt del i demokratiska samhällsbygget.

Men vilka är utmaningarna för framtiden? Demografiska realiteter och strukturella förändringar knackar på dörren. Skattebasen förändras samtidigt som människors förväntningar på välfärdstjänsternas tillgänglighet och kvalitet ökar. Arbetsutbudet måste sannolikt öka samtidigt som den arbetande delen av befolkningen minskar.

När man frågar företagare om vad som är viktigt när de etablerar ny verksamhet handlar ofta svaret om det offentliga samhället möjlighet att leverera välfärdstjänster. Det handlar om tillgång till bra skolor för medarbetarnas barn, det handlar om närhet till kulturupplevelser, teater och musik, det handlar om tillgång till bra sjukvård och det handlar om väl fungerande infrastruktur-vägar och kollektivtrafik för både medarbetare och eventuella produkter.

Men när Svenskt Näringsliv tar till orda handlar det som vanligt mest om för höga skatter och mer flexibel arbetsmarknad istället för att se att skatterna finansierar alla de förutsättningar som företagare tycker är viktiga och att en arbetsmarknad med ordning och reda bidrar till trygga medarbetare som kan fokusera på att utveckla arbetet.

Arbetsmarknadens funktionssätt är naturligtvis väldigt viktigt även om möjligheterna att få ett jobb hänger samman med om det överhuvudtaget finns något jobb att söka. Företags villkor och förutsättningarna är därför avgörande för om det ska finnas några arbetsplatser att gå till. Det är viktigt med ett samhälle som uppmuntrar entreprenörskap, som satsar på utbildning o forskning och skapar ett gott klimat och bra regelverk för nya innovationer.

För oss handlar det om att se och identifiera alla de faktorer som är viktiga för att företag ska kunna växa och utvecklas i Sverige. Inte bara några. Att förändra regler och avskaffa onödig byråkrati är några men det finns betydligt fler. Näringspolitik måste vara långsiktig och handlar i grund och botten om ett mer effektivt resursutnyttjande. Samhällets olika aktörer, t ex företag, myndigheter, fackliga organisationer och högskolornas förmåga att samarbeta strategiskt och långsiktigt är avgörande för resultatet.

Välfärdspolitik i utförsbacke

För två och ett halvt år sedan startade vi Uppdrag Välfärd i syfte att sätta fokus på socialtjänsten. Tanken var att genom att belysa socialsekreterarnas arbetssituation skulle vi också kunna fokusera på alla de människor som socialtjänsten syftar till att stötta i svåra och utblottade situationer . Vi ville sätta fokus på socialpolitiken.Ganska snart kom vi också att fokusera på andra yrkesgrupper som också jobbar med med utsatta eller människor. Biståndsbedömare i äldreomsorgen, arbetsförmedlare, handläggare på försäkringskassan och kuratorer inom hälso- och sjukvården t ex. Responsen var omedelbar. Våra medlemmar som är verksamma inom alla dessa sektorer har givit ibland skrämmande berättelser om hur det fungerar. Ärendena både ökar och blir mer komplicerade. Resurserna per capita minskar. Och socialpolitiken lyser med sin frånvaro.

Så såg det ut redan före finanskrisen. Före den kanske värsta ekonomiska kris sen 30-talet. Före fordonsindustrins kollaps. Innan regeringen fullt ut genomfört sin Work-first linje och raserat socialförsäkringssystemen. Och innan det blev kuratorerna på sjukhusens arbetsuppgift att hjälpa svårt sjuka, sängliggande patienter att på bår resa med ambulans till Arbetsförmedlingen för att de utförsäkrats från sjukförsäkringen (DN 18 feb 2010).

I debattboken Spaning efter socialpolitiken får några politiker, forskare och samhällsdebattörer komma till tals. De ger sin bild av vad som saknas. Det är en i långa stycken uppmuntrande läsning. Insikten om att det brister finns men viljan att fortsätta bygga välfärdssamhället är tydlig.

Det är nu hög tid för de politiska partierna att ta ansvar för socialpolitiken. Att inför valet 2010 utse tydliga talespersoner som är beredda att bidra för att skapa en socialpolitik värd namnet. Att peka ut mål, att ge resurser och att våga se konsekvenserna av besluten. Politiken måste ta ansvar för de prioriteringarna. Det behövs modiga politiker som vågar stå upp för de fattigaste och mest utsatta medborgarna.