Ekonomisk vårpropostion utan förslag för att stoppa arbetslösheten

Regeringen har presenterat sin ekonomiska vårproposition, den sista före höstens val. Förväntningarna är med rätta högt ställda. Men tyvärr, regeringen verkar inte se verkligheten. Vi saknar skarpa förslag på kraftfulla åtgärder för att bryta såväl arbetslöshet som fattigdom och social utestängning.

Vi saknar samordnade gemensamma insatser för att öppna arbetmarknaden för unga. Och vi saknar åtgärder för att öka sysselsättningen. Vi önskar oss mer av aktiv, gärna regionalt och självklart individuellt anpassad, arbetsmarknadspolitik för att stödja den som är arbetslös. Läget är mycket allvarligt med arbetslöshet på över nio procent. När de lediga jobben saknas är det viktigt att de som är arbetslösa rustas med utbildning och kompetensutveckling såväl inom utbildningsväsendet som genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder i syfte att vara redo för att ta det jobb som kommer när konjunkturen vänder.

Inom ramen för förbundets projekt Uppdrag Välfärd har vi borrat i många socialpolitiska frågor. Det är tydligt klyftan mellan rika och fattiga blir djupare. De som har det sämst, de har blivit ännu fattigare, och en liten grupp har blivit ännu rikare. Klyftan mellan rika och fattiga har blivit djupare trots att de allra flesta fått det mycket bättre. Socialstyrelsen slår fast i Social rapport 2010 en rad faktorer som har betydelse för social utestängning och fattigdom. Till exenpel att utbildning är en viktig faktor, att etnisk och ekonomisk segregation är sammankopplad och att hög inkomst går i arv. Vi förvånas över, att trots att kunskapen om sambanden finns, så saknas de nödvändiga politiska förslagen och åtgärdena. Försörjningsstödet ökade förra året i 90 procent av landets kommuner med i snitt 20 procent. I många kommuner mer än fördubblades försörjningsstödet. Skarpa förslag för att motverka detta hittar vi inte heller i regeringens budget.

Kommunernas ekonomi är ansträngd och kommer också de närmste åren att vara beroende av extra statsbidrag för att kunna upprätthålla hög kvalite i verksamheterna. Det visar Akademikerförbundet SSRs egna undersökningar. Samtidigt som försörjningsstödet ökar minskar kommunernas arbete med det förebyggande sociala arbetet. Att låta bli att satsa på kommunernas kommer på lång sikt att innebära stora samhällsekonomiska kostnader.

Vad har pedofili med celibat att göra?

Katolska kyrkan har mycket att reda upp och polisanmäla vad det gäller prästers övergrepp på barn. Även om jag inte ofta tycker att Marcus Birro har rätt förstår jag att han som katolik är indignerad på DN Debatt. Jag sympatiserar också fullt ut med hans förslag att katolska kyrkan ska göra upp såväl med sitt kvinnoprästmotstånd som sitt celibatkrav för präster, som med sin kärleksförnekande inställning till celibat och preventivmedel. Men att tro att de skulle göra det är ju ungefär lika sannolikt som att påven skulle bli ateist.

Celibatkravet är ett underligt sätt att se på sin tro. Är tron så lättflyktig att den sveps undan av kärlek till en annan människa? Hur tror man då att den ska finnas kvar när man utsätts för allsköns andra saker i livet som individ eller som katolsk präst? Och om den är så flyktig – borde inte katolska kyrkan i så fall plädera för att alla katoliker levde i celibat – för att bevara tron?

Men det jag tycker är konstigast i debatten är den koppling som görs mellan dessa präster som uppenbart är pedofiler och celibat. Vad har det med vartannat att göra? Är det någon som tror att människor blir pedofiler av att leva i celibat? Det sambandet finns ju inte. I så fall skulle ju klostren vara fyllda av pedofiler, nunnor som munkar, och de som väljer att inte ha några sexuella förbindelser under en period skulle utgöra en större risk för att vara pedofiler. Vem känner igen det från sitt eget liv? Och skulle i så fall personer som är pedofiler inte utöva sin pedofili i lika stor utsträckning om de hade ett aktivt sexualliv?

Pedofili är en sjuklig företeelse och praktiserad är den olaglig. Celibat är ett annat problem som handlar om katolska kyrkans underliga syn på både tro och sexualitet. Det är två helt olika saker och borde så förbli, också i debatten om katolska prästers övergrepp på barn.

Borde det vara möjligt att avkräva ansvar av beställarföretagen?

Hamburgerresturangerna fortsätter att anlita skumma städbolag som utnyttjar papperslösa, utländska studenter och nyankomna invandrare. De arbetar 7 dagar i veckan för löner långt under kollektivavtalsnivå och ofta svart. Uppdrag granskning visade igår återigen ett reportage om hur de stora hamburgerkjedjorna utnyttjar svart arbetskraft under slavliknande villkor.

Om detta skriver Utredarna på sin blogg idag. Vi kan bara instämma i beskrivningen, det är ofta så det ser ut. Ett seriöst företag, eller en kommun, landsting eller statlig myndighet, lägger ut en del av sin verksamhet på entreprenad till ett annat företag som vanligtvis lovat utföra verksamheten till ett lägre pris. Allt för ofta visar det sig att en förutsättning för det lägre priset är att det utförande företaget betalar hela eller delar av lönen svart samt struntar i arbetstids- och arbetsmiljölagstiftning. När sådana händelser uppdagas så visar det sig ofta att det utförande företaget har tömts och inte kan betala vare sig löner eller skatter eller sociala avgifter. Då är det inte heller möjligt för de fackliga organisationerna att driva process eftersom inga tillgångar finns.

Och det är onekligen ett intressant förslag som Samuel Engblom förde fram i Agoras Årsbok 2007. Han menar att "lagstiftningen bör ändras så att det blir möjligt att utkräva ansvar - i form av betalning av skatter och avgifter, innestående löner och eventuella skadestånd - från företag högre upp i entreprenörskedjan. Om ett företag har fått en tjänst till ett billigt pris, och förstått eller borde ha förstått att en förutsättning för det billiga priset som underentrepenören erbjöd var att denne åsidosatte skatte- och arbetsrättsliga regler, ska beställarföretaget, om underentrepenören inte kan betala, kunna hållas ansvarigt. En sådan lösning skulle förbättra såväl beställarföretagens incitament för att se till att underentreprenörerna ha rent mjöl i påsen som statens och enskilda arbetstagares möjlighet att få betalt."

SSR-ettan, Sveriges Stolta Rikshäxors avdelning ett,
har inför sitt årliga möte på Blåkulla antagit ett påskmanifest.
Taggiga ris ger vi till dem som behöver tänka om under påsken.
Välfyllda påskägg kommer att utdelas till de som gör rätt!

Taggiga ris får:
Arbetsgivare som inte tar itu med ojämlika löner.
Arbetsgivare som diskriminerar föräldralediga.
Folkrepubliken Kina där mänskliga rättigheter dagligen kränks och där yttrandefrihet och fackliga fri- och rättigheter saknas.
Arbetsgivare som inte betalar ut löner till de papperslösa som dessutom tvingas arbeta sju dagar i veckan.

Fina påskägg får:
Norge som lyckats lagstifta om hälften kvinnor i börsbolagens styrelser.
Fair Trade som ser till att de anställda har bra villkor.
Kommuner som skapar en bra arbetsmiljö för alla medlemmar.
Män som självklart delar på föräldraledigheten.


Nu måste vi lyfta! Vi kommer tillbaks efter påsk med nya hänförande tankar!
Glad Påsk till er alla!

Var är diskussionen om den humanistiska kriminalvården? Ska vi fortsätta skärpa straffen?

Vi har överfulla fängelser i Sverige. Beror det på att det är fler personer som begår brott? Nej så är det inte utan det är effekten av polisens satsningar och ökade resurser. Vi har också fått tydligare och strängare tolkningar vid lagföringen som gör att antalet personer i landets fängelser ökar. Nu väntas ytterligare behov av 610 fängelseplatser beroende på att straffen skärps från första juli i år. Kriminalvården har fått drygt femtio procentliga ökningar av resurserna på fem år.
Är detta rätt väg att gå? Att vi skärper straffen och att fler människor blir inlåsta?
Vi bör istället se till att barn och ungdomar få en bra uppväxt, väl fungerande skolor, och mer inte mindre förebyggande verksamhet i kommunerna. Vi behöver ett samhälle där vuxenstödet fungerar.
När alla andra instanser misslyckats får den dömde unge mannen möta en kriminalvård som ska vårda/behandla med strängare straff och ofta outbildad personal.
Det är fullt på de svenska fängelserna. Kriminalvården beräknar att de kommer att få stora problem med soningsköer. Detta innebär att den dömde ska vara på fri fot i avvaktan på fängelse. Det är inte bra för samhället, inte för brottsoffret eller för gärningsmännen. Ett inhumant sätt att de tvingas vänta på sitt straff upp till, i värsta fall, två år. Straffet blir då indirekt längre. Det går inte att gå vidare i livet när straffet inte är verkställt.
Ett humant och värdigt sätt är att bygga ut det alternativa påföljdssystemet. Där frivården är en viktig del och enligt forskare det bästa resultatet när det gäller minskat återfall. Bäst fungerar den strukturella programverksamheten i frivården. Vi kan också diskutera halvtidsfrigivning med program i frivården kombinerat med bra resurser för kontroll av den dömde.
Men detta kräver politiska visioner om en ny och human kriminalvård. Finns det något politiskt parti som vågar diskutera?

Schysta villkor på krogen

Schysta villkor är en självklarhet för oss som jobbar fackligt. Det innebär bland annat att vi alltid kräver kollektivavtal när vi handlar upp varor och tjänster. Oftast är det ganska enkelt att säkerställa att den man vill inleda ett samarbete med faktiskt har kollektivavtal.

Men det finns tillfällen då det är svårare, t ex oplanerade resturangbesök. Därför är Hotell och Restaurang-fackets nya web-tjänst Schysta Villkor så bra. Genom att skriva in namnet på den resturang man vill besöka får man snabbt reda på om de har kollektivavtal. Enkelt, bra och direkt i mobiltelefonen om man vill.

Fackligt Center för Papperslösa

Den sannolikt mest utsatta gruppen på den svenska arbetsmarknaden är de papperslösa. De kommer från hela världen och har inte uppehålls- eller arbetstillstånd. Ofta är de asylsökande eller komemr från svåra ekonomiska förhållanden i sitt hemland. När de blir utnyttjade, vilket de ofta blir kan de inte vända sig till polisen. Den som är papperslös har ofta mycket låg lön, arbetar många timmar per dygn, sju dagar i veckan och under svåra arbetsförhållanden. Trots detta så är det inte ovanligt att arbetsgivaren i slutänden låter bli att betala ut lönen.

Center för Papperslösa (Fcfp) bildades i september 2008 och är ett samarbete mellan en fackliga centralorganisationer, förbund, avdelningar och lokalorganisationer. Syftet är hjälpa papperslösa som utnyttjas och exploateras av enskilda arbetsgivare.

Under det gångna året har centret hållit öppet 39 måndagar, 4 timmar och bemannats gemensamt av ombudsmän och förtroendevalda från de fackförbund som är medlemmar. Sedan i höstas kan man också ringa SKTF/ST-direkt och få hjälp mellan 8-20 varje vardag. Många berättelser om hur utsatta människor exploaterats har lett till ärenden på Kammakargatan 47 där centret har sin lokal.

I veckan hade Fackligt Center för Papperslösa (FCFP) årsmöte. Ett möte mellan representanter för fackförbund från både TCO- och LO- familjerna och Akademikerförbundet SSR som enda Sacoförbund. Årsmötet leddes av Hotell o resturangs ordförande Ella Niia som också uttalade sitt stora stöd till verksamheten. Ideerna om hur centret kan utvecklas var många på mötet och ingen tvivlar på att Fcfp gör nytta. Ny ordförande valdes, Antonio Lopez Lopez från HRF och till hedersföreståndare för centret utsågs den förre ordförande Sten-Erik Johansson från fastighets (alla tre på bilden ovan).

För oss är det självklart att stödja det fackliga centrets verksamhet och utveckling. Det är oacceptabelt att utnyttja utsatta människor på det sätt som görs, men det handlar också om att värna den svenska modellen. Lönearbete ska betalas lika oavsett uppehållstillstånd eller inte.